Det här trädet var mitt stora äventyr när jag var liten. dess täta grenar och lagom höga längd gjorde det till ett perfekt klätterträd. men då  med hjälp av de tre fastspikade plankorna när nere vid stammen. När jag hade klättrat upp så långt upp att man inte kunde komma längre så brukade jag försiktigt sätta mig ner på en av grenarna och känna hur trädkronan vajade lite lätt i vinden. jag kände mig då stor och mäktig. stor för att jag hade klarat av utmaningen, vilket jag inte hade kunnat när jag var yngre. den mäktiga känslan kom när jag såg lillsyrran stå där nere och försöka komma upp, men utan resultat. det var som om jag styrde över allt och alla under mina bara fötter. och visst var det så, åtminstone i min fantasi.