Sitter tillbakalutad i sängen och lyssnar på timbuktus "the botten is nådd" och funderar på hans ord som flyger förbi och skapar meningar, rader och budskap. språket e snabbt och bygger på flytande skånska, men trots det så hinner jag uppfatta varje ord och en tanke slår mig; går det att komma längre ned än den djupaste och mörkaste botten? kan man passera den gränsen, eller utökas längden till helvetet mer och mer desto förjävligare men får det? så att man rent logiskt sätt aldrig kan må så dåligt som man egentligen kan, eftersom det alltid kan vara värre.

Ett svar på detta kan jag inte försäkra, men jag ska sova på saken så får jag se imorn om jag har blivit något klokare efter nattens sömn. godnatt.