Idag eftermiddag hade vi SPEX-foto med temat "Våra rätta jag". Ja, det var en stor blandning av både det ena och det andra. Själv så var jag ett dött får tillsammans med manda. Vi hade snurrat fast massa vitt ludd runt oss själva, som vi lånat från slöjden. På våra ögon hade vi målat två kryss för att förtydliga vår dödliga image. Ale hörde oxå ihop med oss, men hon föreställde varg med fastklistrade öron, svarta morrhår och långa pappersnaglar. En riktigt skrämmade syn!

Godkväll. Nu är min vägg inte lika kal längre. Härligt. Det är nämligen så att jag har köpt taveltråd så att jag på bästa sätt har kunnat sätta upp mina tavlor. Så nu har jag räktat mig till att jag har 12 tavlor i mitt rum som hänger på väggarna, fler kommer det att bli! :)

Haha! Det är alltid lika kul att få godkänna kommentarer på denna blogg! Nu känner jag mig så glad (:(:(: -smile gånger tre

Jahao. Nu har man spelat en fotbollsmactch, ätit halvkalla fiskbullar med ris och gått i högt tempo till bion. Bra jobbat va på en fredag som denna. Eller föresten det är lördag nu...I suppose, ingen har ju svart på min fråga som jag ställde för ett tag sedan, så jag får väll förtsätta leva på det.

Filmen som jag i gott sällskap skådade hette "Du Levande". Ja, vad handlade den om?...Omöjligt, det går inte och kommer aldrig att gå. För hur berättar man om en film som inte handlar om någonting, med skakig skärpa och tvära klipp. Jag kan beskriva den! Den var: rolig, långtråkig, seg, konstig, underlig, fantastisk, unik, skrämmade, facinerande, häpnadsväckande och COOL.

Jag kan med all säkerhet säga att det är den film som innehåller flest känslor i filmvärldens historia. Utan någon handling. Helt otroligt!

Ja, det var en pers att se den, det måste jag säga. Men det var det värt. Se den du också, det finns inget annat att jämföra med, totaly unique.

Go'dag det är Glada Jag som talar. Jag är på ett glatt humör denna fredags eftermiddag. Det är inte därför som jag är glad, men självklart är det uppiggande att veckan leder mot sitt slut. Denna korta vecka som endast innehöll TRE skoldagar. Hah! vilken lyx va? Att inleda veckan med två studiedagar är aldrig fel:).

Tillbaka till det glada. Jag skulle vilja tacka alla som gjort mig glad idag. Nej, jag vill inte nämna några namn. Jag kan köra den annonyma stilen. Tack till snubben som tipsade mig om att inte göra på ett visste sätt och varnade mig att plankan skulle spricka om jag gjorde på det sättet, nere på den öppna esteten. Tyvärr sprack den i alla fall, men men...shit happens, TACK TACK. Och sen ett tack till snubben som frågade om min msn (kompis sätt menar jag då). Ett stort tack till snubben som jag mailade och frågade angående mitt projektarbete. Tack till Mandas mammas kompis som kanske kan fixa MUSE-biljetter. Tack till snubben som var trevlig mot mig i dag, som inte alltid är det. Tack till polarna som bidrog till mkt skratt.

Va fan det här kommer att sluta som någons tack tal på Idrottsgalan, eller nått. Det jag ville få fram har någ gått fram, Tack.  

Go'dag. Trevligt att träffas. Denna dag har forsat fram som ett jävla vattenfall. Förmiddagen gick i ett nafs, med projekt intro och besök på den hederliga BIBBLAN. 

-Aaaa! Sömnens önda öga anfaller! 

Ja, jag blir alltid skittrött av att gå in där. Måste bero på alla böcker som stirrar på mig, som hämd för att jag inte läst dem. Men jag! Jag stirrar dem rakt in i vitögat (Haha, internt skemt. Lite småråligt bara. Hette det så föresten?). Jag kämpade mig igenom de tunga 20 min som vi tillbringade där. Faktum var att det inte alls var lika påfrestande som sist jag var där. Jag antar att det växer bort med åren...

Eftermiddan ängnades åt det vackra språket FRANSKA. Ingen speciellt att berätta, förutom att det var mycket bra. :) yey!

När vi hade slutat för dagen gick jag med mina kära kamrater, ale & manda, mot my place. Fast det slutade med att vi gick til Willys, sen till ale och sen skulle vi till manda, men jag orkade inte, eftersom jag bara skulle hinna vara där en halv timma. Btw så köpte jag ett äpple på Willys. Det var stort, grönt och lite rött. Summa sumarum kostade den 4.50 svenska kronor. Det är näsatan dubbet så mkt som det förra äpplet jag köpte. I och för sig så var Willys-äpplet dubbelt så stort...

[Shise!] (jäklar på luxenburgska) nu måste jag snart rusa. Ska och springa efter en runt boll tillsammans med runt 20 andra jörkar. Med andra ord ska jag på fotbollsträning.

                                   Hej Svejs Lingon Face!

I kväll var jag och Lille på bio för att tillsammans se den omtalade filmen "Shrek den tredje". Lite sent, jag vet. De flesta har säkerligen redan sett den, men bättre sent än aldrig. Vi möttes av många shrek-bebisar och finurliga skratt. Fast jag måste säga att det stundtals kändes som om jag såg en annan film. Det var inte någon äkta shrek-feeling, vad det nu är...? Jag syftar speciellt på scenen då sagovärldens prinsessor sliter av sig sina bh:ar och tar kamp mot den onde Prins Charming.

Trots att filmen inte hade "den rätta" shrek-känslan hela tiden tycker jag att den på det hela taget var en underhållande film. Med andra ord är det absolut värt att betala för den.

Idag har jag studiedag, lika så imorgon också. Riktigt härligt! Dubbelt så lång helg, tre lördagar. Det tog jag vara på igår genom att inte ha söndagsångest, som vanligtvis lätt sprider sig i hela kroppen. Istället utnyttjade jag kvällen på bästa sätt när jag endå skulle vara ledig dagen efter.

Så, efter att jag och Lille hade vunnit våran match med B-laget (5 eller 6-0, utklassning:)) match ute i Stadshagen bestämde vi oss för att åka och joina Jessi & Mamo som skulle hyra film och äta godis hemma hos Jessi. Självklart duschade vi hemma innan vi kom inrasande till Jessi som två blöta katter. Det spöregnade utanför och som vanligt hade jag inte lagt märke till det fören jag sprang utanför porten. Tur att jag inte hade en lång väg framför mig, på 1 till 2 minuter var jag framme vid hennes port, så ingen skada skedd. Lille som hade huvudet mer på skaft kom spatserade med ett paraply i handen. - Du är fortfarade så klyftig Lille!  

Kvällen blev riktigt lyckad! Med god thai mat, hemmagjorda kokostoppar (Made by Mamo and Jessi), gott godis, ett roligt parti rappa kallija ( Om det nu hette så...det var iaf jättekul!) coh slutligen en mycket, hm...ja, intressant och lång film. Minns ej namnet på denna invecklade skapelse, men det var någonting med "fårhede" om man direktöversatte den engelska titeln. Fast det handlade inte om några får...

Vid halv tolv rullade eftertexten upp och med lättade men förvirrande blickar såg vi på varandra och jag tror inte att vi riktigt hajade hela storyn. Den röda tråden var mycket svag, i bästa fall rosa och vi kom fram till att filmproducenterna skulle ge ut ett lexikon med alla filmens kodord som hela tiden upprepades. Vi lyckade aldrig lista ut vad "att knyta skorna betydde". Den enda som inte såg ut som ett frågetecken var Lille, fast hon var tvungen att gå innan filmen var slut så det räknas inte.

När jag och Mamo kom utanför porten på mariaprestgårdsgatan insåg vi faktum att det var en aning ruggigt att gå ute på gatan. Allt var ödelagt, inte en själ rörde sig. Möjligtvis en cyklist, men inte mycket mer. Att jag inte orkat ta med mig min mobil eller mina nycklar gjorde inte saken bättre. Med tankte på att min portkod ibland kan få för sig att lägga av. Så att man måste använda en nyckel istället.  

  

Som två rädda harar gick vi på tysta gatan fram. Godhjärtad som Mamo är gick hon en annorlunda väg för att följa mig lite längre. Planen var sedan att jag skulle springa efter henne om min port inte gick att öppna. Därför tog jag en kraftigt springmarsh på hundra meter med mina stela jeans för att förkorta min hemgång så mycket som möjligt. Som tur var kom jag helskinnad hem och så vitt jag vet gjorde Mamo också det.