Jag  strövade gatan fram och solen sken. allt var frid och fröjd, även om magen min kurrade lite lätt. jag önskade att jag hade haft ngt att tugga på och plötsligt reste sig världens största hamburgare upp framför mig och jag började tugga. bredvid mig kom en liten kille, han var tydligen från Hamburg. så jag tuggade hamburgaren med hamburgaren. jag visste att jag inte hade träffat den här killen förut och inte i mitt tidigare liv heller. jag kände på mig sådant. det var ingen idé att fråga honom för han var senil. det såg jag på hans öron. de var blåa. när jag hade kommit så långt som till saltgurkan så slutade jag äta och gick vidare. solen sken fortfarande och det var en typisk dag i mitten av augusti. 

Jag har kommit på att drömmar e bland det mest underhållande man kan sysselsätta sig med. det e som en oförutsebar film utan röd tråd och egentlig mening. det handlar om allt och ingenting. det e därför det e så kul att kolla på, eller snarare uppleva. man lever som i ett tv-spel och går genom olika världar, samtidigt som allt verkar så självklart. jag skulle vilja kunna tyda drömmar såsom vissa kan. säga vad de betyder och varför man drömde som man gjorde. det ska jag bli när jag blir stor. 

Någon som behöver tips på hur man lyckas med en god lögn? se och lär! ;)

Jag hatar att prova jeans. det e ett konstaterande som jag har idag har 

lärt mig efter ett besök på Barkaby Outlet. målet med trippen var just att hitta jeans, för som jag tidigare har berättat så saknas den sortens kläder i min byrå. vi gick raka vägen till Acne Jeans och det var kul 

till en början. ungefär 20 byxor senare hade nöjet förvandlats till rena plågan och jag ryckte i princip till mig första bästa par i ren desperation.

Det e ngt speciellt med att prova jeans, eller byxor i ren allmänhet. det e verkligen en otroligt tråkig sysselsättning. och alltid samma sak; man plockar på sig tusen par och lägger dem i en stor hög i famnen så att man inte ser ett enda steg man tar. sedan måste alla dessa par genomprovas och när man äntligen har fått igen knappen så ställer man sig frågan varför provar jag ett par byxor med en sådan här ful färg? och då tar man nästa par istället. tillslut e den jättelika högen provad och det e då jag alltid brukar fundera över vilket av alla dessa par som var de som satt snyggt. var det de här blåa, eller kanske de här? och det e då jag förstår att alla byxor ser likadana ut och omöjliga att urskilja. då börjar nästa procedur; att hitta de paret som man redan hade hittat.

Jag gick faktiskt ifrån affären med en fin påse i min  hand. där i låg det två par jeans, ena mörkblåa andra lila. det kändes bra att ha bidragit till ökad tillväxt i garderoben. det e alltid bra med lite nytt blod och dessutom tror jag de andra byxorna började känna sig ensamma. det känns iaf mkt bättre att tänka så. just jeansköp har annars en tendens att dra med sig mkt pengar från kontot och då e det viktigt att man iaf tror att man har gjort ett bra köp.