Hittade precis ett par svarta jeans i lådan min. de e nästan antika, snart tre år tror jag, eller kanske två. det e inte så noga. men det var ett uppskattat fynd, eftersom alla mina byxor har tagit sitt förnuft till fånga och flytt sin väg, förutom de som tragiskt nog har avlidit efter svåra skador och hål. dödssifran i min byro har med åren ökat kraftigt, tills nu såklart då alla e utrotade, trodde jag! men när jag nu har funnit en överlevande. han/hon/den/det låg längst ned och tryckte. det var ett stort ögonblick då den för första gången på många månader och veckor fick se solljus från lampan. jag fick nästan en tår i ögat. det e inte varje dag man får ta del av ett mirakel tänkte jag. det här ska firas med att jag ska ha på mig dem imorrn, vilken fest!

Imorn hade jag tänkt jämföra mig själv med en Twister. för att förtydliga menar jag den färgglada GB-glassen. det e faktiskt ett skolarbete. jag har alltså inte fått ngn galen idé som att klä ut mig i dess starka färger, eller att ta på mig en stor toarulle för att få den rätta formen. nej, jag hade tänkt att hålla mig till den verbala biten och berätta muntligt istället. vi får se hur det går. om det blir bra så blir det grymt, om det går dåligt så kommer det gå sämre än sämst. om det blir en katastrof så så kommer jag för resten av gymnasiet bli ihågkommen som den flummiga tjejen som trodde att hon var en glass, vilket öde.

Myspys. det e ett mysigt ord, sagt av en mysig pys. 

Jag satt idag på tunellbanan och förundrade mig över oss människor. mitt emot mig satt en man som desperat försökte torka av ngt från näsan med hjälp av en tejpbit. han såg aningen generad ut och försökte därför  fixa till sig så smidigt som möjligt. till höger om mig i sittgruppen bredvid såg jag en tjej med spegeln i högsta hugg. i hennes lediga hand höll hon ett rosa läppglans. jag kunde riktigt se hur hon med varsamma penseldrag smetade ut den glittrande sörjan på hennes putande läppar. längst bak i vagnen såg jag en annan flicka som lika nogrant fixade till sitt hår med hjälp av glasrutans speglande yta. vart jag tittade kunde jag finna spår av det utseendefixerade samhället.

Samtidigt som jag betraktade detta ur mina mörka solbrillor spelades David Bowies "life on mars" i mina lurar. tanken slog mig; om de nu finns liv på ngn annan planet, kanske inte just mars men ngn annan, e de som oss? har de samma tankar om deras utseende, eller skulle de finna läppglans som ngt glänsande och onödigt?

If there hade been life on mars; skulle de likna oss jordbor? hade vi varit som natt och dag, eller skulle läppglanset fört oss samman?

Vad vore vårt språk utan svordomar? vackert och harmoniskt som en dans på en sommaräng, eller inte. snarare enformigt, svagt och uttråkande. att tänka sig ett samtal utan ngr förstärkande ord känns konstigt och vilken platt konversation som skulle uppstå. det kan jämföras med en film utan ljudeffekter och dramatik, med andra ord ett riktigt sömnpiller.

Jag skulle därför vilja skänka en liten hyllning till våra svordomar i det svenska språket. men i det tacket ingår inte alla ord inom gruppen svordomar, alla bortsett från kränkande ord, såsom, ja ni vet. det finns många och jag behöver inte nämna dem. för mig räknas de inte ens som renodlade svordomar, utan de e framställda konstgjorda ord som från början var vanliga ord, men som sedan förvandlades till kränkande substantiv eller verb. så bara för att klarlägga så riktar jag mig bara mot de klassikerna inom svordomsriket. skål på er och tack för att ni finns och kryddar upp våra samtal.    - cheers! 

Nu har jag överlevt min första dag på gymnasiet. det gick faktiskt väldigt bra. - I'm still alive!     redan imorn har jag min första lektion; idrott och kanske franska. full fart direkt från början.

Klassen verkar även den ganska bra faktiskt. jag hade förväntat mig en hög mattenördar med stora glasögon och byxorna högt över midjan, men ingen gav faktiskt ett sådant intryck. det var en stor lättnad. roligt nog så var det många andra som ock

så hade blivit förvånade över att klassen inte bestod av den här sortens människor. det e ändå natur natur jag går och även jag har mina fördomar. så jag antar att detta e ett bevis på att alla förutfattade meningar inte alltid stämmer.

Till Paris, till Paris, ska jag rida på en gris. det kan ta många år, men jag tror nog att det går. 

Jag tror jag tar och skippar det där med grisen och köper mig en flygbiljett istället. jag och grisar har aldrig riktigt fungerat bra ihop. vi e för lika. dessutm skulle resan ta alldeles för lång tid, många timmar, många år, s

nabbare om jag simmar, eller går. 

Jag fick nyss ett otroligt drag till att åka till Paris. på det seriösa planet då; utan ngn gris. det var så längesedan jag var där, flera år sedan sist. senast jag besökte staden var jag en i en yngre version som klampade omkring på stadens gator. men trots mina enda åtta år fyllda så var det ngr som satte sina spår och som nu försöker dra mig tillbaka. vad det är vet jag inte; det e det som jag vill ta redan på. 

Kvällens tema e film. jag

ska tillsammans med ngr fotbollspolare ta del av filmens värld. vilken  dramatisering vi ska se e ännu inte klart, fast jag skulle gissa att vi hamnar i genren tjejfilm. det e bara en gissning, men vem vet; det kanske blir tvärt. det kanske slutar med att vi alla sitter å skakar bakom en rysare. vi får se hur historien om filmvalet slutar, fortsättnig följer...